Årets julkalender finns här.
/Maia
måndag 30 november 2009
onsdag 24 december 2008
Den 24 december 2008
Sista luckan i en julkalender brukar vara dubbelt så stor som de andra och ofta har den två dörrar som man kan öppna. Det är spännande med just den luckan för därinne finns själva julafton. En tomte. En julgran med klappar. Kanske en krubba.
Här i bloggen är inte luckan dubbelt så stor. Inlägget är heller inte dubbelt så långt. Men som jag ser det är innehållet i luckan det största som kan få plats i ett människohjärta.
Tack för att ni var med mig i advent!
/Maia
PS. Grattis på födelsedagen, Jesus! Ja, jag vet att det inte är din riktiga födelsedag, men det tycker jag spelar mindre roll. Nu firar vi!
Foto: openphoto.net
Här i bloggen är inte luckan dubbelt så stor. Inlägget är heller inte dubbelt så långt. Men som jag ser det är innehållet i luckan det största som kan få plats i ett människohjärta.
Tack för att ni var med mig i advent!
/Maia
PS. Grattis på födelsedagen, Jesus! Ja, jag vet att det inte är din riktiga födelsedag, men det tycker jag spelar mindre roll. Nu firar vi!
Foto: openphoto.net
tisdag 23 december 2008
Den 23 december 2008
What's the name of the game? Idag, dan före dan, kanske det är läge att vi påminner oss om vad det hela egentligen handlar om. För – med en lätt omskrivning av André Gides ord – man upphör ju att förundras över ett mirakel som finns där hela tiden.
/Maia
On cesse de s'étonner devant un miracle constant./André Gide, Les nouvelles nourritures
PS. Om du har läst den här julkalenderbloggen under december får du gärna skicka ett mejl till mig! Se till höger.
måndag 22 december 2008
Den 22 december 2008
Sällskapstid. Julen är en tid för att träffas. Ofta i riktigt stora samlingar. Ofta med människor man mer sällan umgås med.
Ibland kan jag gå från sådana där sällskap och tänka att nu pratade jag för mycket. Nu tog jag för stora ord i min mun. Nu tog jag i så att det sprack. Tog plats. Mycket för mycket plats.
Andra gånger faller alla ord platt till marken och jag går hem och tänker: Nu sa jag inte ett ord. Igen. Stum som en fisk.
Tänk om vi den här julen kunde tillåta oss att vara dem vi är i de här sällskapen. Den som pratar kan bidra med att göra andra gladare och få dem att våga delta i diskussionen. Den som är tyst kan bidra med att lyssna och låta andra känna sig värdefulla i värmen av den uppmärksamhet du ger dem.
Det handlar förstås inte om att vi inte ska våga förändras, eller att vi ska låsas fast i en form, bli en stereotyp. Det handlar om att vi faktiskt får lov att vara de övermåttan underbara och mångfacetterade människor som vi är. Utan att behöva be om ursäkt till oss själva hela tiden. För det är väldigt sällan någon annan dömer oss. Mycket oftare är det vi själva som uttalar tysta domar över oss själva i vårt innersta.
/Maia
PS. Det är mer vanligt än man anar att umgås med tanken att man snart ska bli avslöjad. Att folk snart ska komma på en, förstå att man är en bluff. Jag säger såhär: Tänk om den verkliga sanningen om dig avslöjas nu i juldagarna? Och alla – inklusive du själv – förstår att du är en stjärna!
Ibland kan jag gå från sådana där sällskap och tänka att nu pratade jag för mycket. Nu tog jag för stora ord i min mun. Nu tog jag i så att det sprack. Tog plats. Mycket för mycket plats.
Andra gånger faller alla ord platt till marken och jag går hem och tänker: Nu sa jag inte ett ord. Igen. Stum som en fisk.
Tänk om vi den här julen kunde tillåta oss att vara dem vi är i de här sällskapen. Den som pratar kan bidra med att göra andra gladare och få dem att våga delta i diskussionen. Den som är tyst kan bidra med att lyssna och låta andra känna sig värdefulla i värmen av den uppmärksamhet du ger dem.
Vær ikke ét idag, igår,
og noget andet om et år.
Det, som du er, vær fuldt og helt,
og ikke stykkevis og delt./Henrik Ibsen (Brand)
Det handlar förstås inte om att vi inte ska våga förändras, eller att vi ska låsas fast i en form, bli en stereotyp. Det handlar om att vi faktiskt får lov att vara de övermåttan underbara och mångfacetterade människor som vi är. Utan att behöva be om ursäkt till oss själva hela tiden. För det är väldigt sällan någon annan dömer oss. Mycket oftare är det vi själva som uttalar tysta domar över oss själva i vårt innersta.
/Maia
PS. Det är mer vanligt än man anar att umgås med tanken att man snart ska bli avslöjad. Att folk snart ska komma på en, förstå att man är en bluff. Jag säger såhär: Tänk om den verkliga sanningen om dig avslöjas nu i juldagarna? Och alla – inklusive du själv – förstår att du är en stjärna!
söndag 21 december 2008
Den 21 december 2008
Till alla er som redan börjat fira och till alla er som jobbar och står i hemma och borta. Det är tredje advent och här kommer vackra, begåvade Katie Melua som underbart örongodis och önskar er en god liten jul.
/Maia
/Maia
lördag 20 december 2008
Den 20 december 2008
Vad är det som gör att den som gärna hjälper andra ofta själv har så otroligt svårt att både be om och ta emot hjälp? Det kan ju inte vara för att vi tycker att självtillräcklighet är en egenskap som vi ser som positiv.
Det skulle kunna vara för att vi gärna vill att saker och ting ska bli gjorda på vårt vis. Och för att vi inte tror andra om att klara av de här kraven som vi ställer upp, och som vi själva försöker leva upp till. Kanske är det så. Men kontrollbehov är ju heller inte något vi skulle vilja bli kända för.
Sanningen att säga så finns det väldigt många saker som blir precis lika bra gjorda på helt annat sätt än det vi har tänkt oss. Och när det gäller de få saker som behöver bli just som vi har tänkt oss, så är det ju tur att vi är kommunikativa varelser och att vi kan formulera våra önskningar när vi ber om hjälp.
Låt oss dela med oss av uppgifterna idag. Att be om hjälp är ju att dela med sig. Att tillåta också andra att få uppleva den där goda känslan av att ha gjort livet lite lättare för en annan människa. Lite lättare för dig.
/Maia
PS. Och om ingen kan eller vill eller hinner får vi gärna lämna en hel del saker ogjorda. Vårt julgodis till exempel, blir oftast tillverkat i mellandagarna.
Bild: Wikimedia
Det skulle kunna vara för att vi gärna vill att saker och ting ska bli gjorda på vårt vis. Och för att vi inte tror andra om att klara av de här kraven som vi ställer upp, och som vi själva försöker leva upp till. Kanske är det så. Men kontrollbehov är ju heller inte något vi skulle vilja bli kända för.
Sanningen att säga så finns det väldigt många saker som blir precis lika bra gjorda på helt annat sätt än det vi har tänkt oss. Och när det gäller de få saker som behöver bli just som vi har tänkt oss, så är det ju tur att vi är kommunikativa varelser och att vi kan formulera våra önskningar när vi ber om hjälp.
Låt oss dela med oss av uppgifterna idag. Att be om hjälp är ju att dela med sig. Att tillåta också andra att få uppleva den där goda känslan av att ha gjort livet lite lättare för en annan människa. Lite lättare för dig.
/Maia
PS. Och om ingen kan eller vill eller hinner får vi gärna lämna en hel del saker ogjorda. Vårt julgodis till exempel, blir oftast tillverkat i mellandagarna.
Bild: Wikimedia
fredag 19 december 2008
Den 19 december 2008
Alltför ofta försöker jag tänka ut hur saker och ting ska bli. Hur det ena med det andra ska falla ut. Jag vill vara förberedd och styra upp så att alla har det bra, så att alla får som de vill.
Och det är mycket som ska hinnas nu. Jobb ska bli klara före jul för att vi ska kunna slappna av. Andra saker ska bli klara för att vi ska kunna fira julen precis som vi vill. Så tankarna snurrar lite extra fort. Tills vi inser att det inte är någon idé att försöka bära morgondagens bördor redan idag.
Så låt dagen idag bära sina egna bördor. Och bara dem.
Men vi ska heller inte glömma att var dag både kan och ska bära sin egen glädje. Idag är det sista arbetsdagen före jul för många. Andra arbetar fram till halv nio på kvällen den 23 december. Eller längre. Låt oss inte förväxla glädjeämnen med bördor under de här dagarna.
/Maia
Och det är mycket som ska hinnas nu. Jobb ska bli klara före jul för att vi ska kunna slappna av. Andra saker ska bli klara för att vi ska kunna fira julen precis som vi vill. Så tankarna snurrar lite extra fort. Tills vi inser att det inte är någon idé att försöka bära morgondagens bördor redan idag.
Oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga./Matt. 6:34, Bergspredikan
Så låt dagen idag bära sina egna bördor. Och bara dem.
Men vi ska heller inte glömma att var dag både kan och ska bära sin egen glädje. Idag är det sista arbetsdagen före jul för många. Andra arbetar fram till halv nio på kvällen den 23 december. Eller längre. Låt oss inte förväxla glädjeämnen med bördor under de här dagarna.
/Maia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
