Den 24 december 2008

Sista luckan i en julkalender brukar vara dubbelt så stor som de andra och ofta har den två dörrar som man kan öppna. Det är spännande med just den luckan för därinne finns själva julafton. En tomte. En julgran med klappar. Kanske en krubba.

Här i bloggen är inte luckan dubbelt så stor. Inlägget är heller inte dubbelt så långt. Men som jag ser det är innehållet i luckan det största som kan få plats i ett människohjärta.

 

Tack för att ni var med mig i advent!

/Maia

PS. Grattis på födelsedagen, Jesus! Ja, jag vet att det inte är din riktiga födelsedag, men det tycker jag spelar mindre roll. Nu firar vi!



Foto: openphoto.net

Den 23 december 2008

What's the name of the game? Idag, dan före dan, kanske det är läge att vi påminner oss om vad det hela egentligen handlar om. För – med en lätt omskrivning av André Gides ord – man upphör ju att förundras över ett mirakel som finns där hela tiden.

On cesse de s'étonner devant un miracle constant.

/André Gide, Les nouvelles nourritures

/Maia

PS. Om du har läst den här julkalenderbloggen under december får du gärna skicka ett mejl till mig! Se till höger.

Den 22 december 2008

Sällskapstid. Julen är en tid för att träffas. Ofta i riktigt stora samlingar. Ofta med människor man mer sällan umgås med.

Ibland kan jag gå från sådana där sällskap och tänka att nu pratade jag för mycket. Nu tog jag för stora ord i min mun. Nu tog jag i så att det sprack. Tog plats. Mycket för mycket plats.

Andra gånger faller alla ord platt till marken och jag går hem och tänker: Nu sa jag inte ett ord. Igen. Stum som en fisk.


Tänk om vi den här julen kunde tillåta oss att vara dem vi är i de här sällskapen. Den som pratar kan bidra med att göra andra gladare och få dem att våga delta i diskussionen. Den som är tyst kan bidra med att lyssna och låta andra känna sig värdefulla i värmen av den uppmärksamhet du ger dem.

Vær ikke ét idag, igår,
og noget andet om et år.
Det, som du er, vær fuldt og helt,
og ikke stykkevis og delt.

/Henrik Ibsen (Brand)

Det handlar förstås inte om att vi inte ska våga förändras, eller att vi ska låsas fast i en form, bli en stereotyp. Det handlar om att vi faktiskt får lov att vara de övermåttan underbara och mångfacetterade människor som vi är. Utan att behöva be om ursäkt till oss själva hela tiden. För det är väldigt sällan någon annan dömer oss. Mycket oftare är det vi själva som uttalar tysta domar över oss själva i vårt innersta.

/Maia

PS. Det är mer vanligt än man anar att umgås med tanken att man snart ska bli avslöjad. Att folk snart ska komma på en, förstå att man är en bluff. Jag säger såhär: Tänk om den verkliga sanningen om dig avslöjas nu i juldagarna? Och alla – inklusive du själv – förstår att du är en stjärna!

Den 21 december 2008

Till alla er som redan börjat fira och till alla er som jobbar och står i hemma och borta. Det är tredje advent och här kommer vackra, begåvade Katie Melua som underbart örongodis och önskar er en god liten jul.



/Maia

Den 20 december 2008

Vad är det som gör att den som gärna hjälper andra ofta själv har så otroligt svårt att både be om och ta emot hjälp? Det kan ju inte vara för att vi tycker att självtillräcklighet är en egenskap som vi ser som positiv.

Det skulle kunna vara för att vi gärna vill att saker och ting ska bli gjorda på vårt vis. Och för att vi inte tror andra om att klara av de här kraven som vi ställer upp, och som vi själva försöker leva upp till. Kanske är det så. Men kontrollbehov är ju heller inte något vi skulle vilja bli kända för.


Sanningen att säga så finns det väldigt många saker som blir precis lika bra gjorda på helt annat sätt än det vi har tänkt oss. Och när det gäller de få saker som behöver bli just som vi har tänkt oss, så är det ju tur att vi är kommunikativa varelser och att vi kan formulera våra önskningar när vi ber om hjälp.

Låt oss dela med oss av uppgifterna idag. Att be om hjälp är ju att dela med sig. Att tillåta också andra att få uppleva den där goda känslan av att ha gjort livet lite lättare för en annan människa. Lite lättare för dig.

/Maia

PS. Och om ingen kan eller vill eller hinner får vi gärna lämna en hel del saker ogjorda. Vårt julgodis till exempel, blir oftast tillverkat i mellandagarna.

Bild: Wikimedia

Den 19 december 2008

Alltför ofta försöker jag tänka ut hur saker och ting ska bli. Hur det ena med det andra ska falla ut. Jag vill vara förberedd och styra upp så att alla har det bra, så att alla får som de vill.

Och det är mycket som ska hinnas nu. Jobb ska bli klara före jul för att vi ska kunna slappna av. Andra saker ska bli klara för att vi ska kunna fira julen precis som vi vill. Så tankarna snurrar lite extra fort. Tills vi inser att det inte är någon idé att försöka bära morgondagens bördor redan idag.

Oroa dig inte för morgondagen, var dag har nog av sin egen plåga.

/Matt. 6:34, Bergspredikan

Så låt dagen idag bära sina egna bördor. Och bara dem.


Men vi ska heller inte glömma att var dag både kan och ska bära sin egen glädje. Idag är det sista arbetsdagen före jul för många. Andra arbetar fram till halv nio på kvällen den 23 december. Eller längre. Låt oss inte förväxla glädjeämnen med bördor under de här dagarna.

/Maia

Den 18 december 2008

Ibland är kärlek – faktiskt – att våga lämna något. Tillåta sig att uttrycka och känna det man känner. Och tillåta sig att släppa taget om känslan. Att avsluta och gå vidare. Enough. Enough, already.



Och kärlek är också – faktiskt – att veta vad man har, att man är på rätt plats. Och stanna kvar.

/Maia

Den 17 december 2008

Ord, ord, ord. Det går så snabbt nu. Samspelet mellan människor går i expressfart, snabbare än tanken. Pling, mejl, svar, klick. Ding, sms, svar, sänd. Ännu mer nu än på Shakespeares tid är det en sanning att Upp flyger orden men tanken stilla står.

Det går undan så fort att vi ofta helt enkelt glömmer ofta hur viktiga ord är.


Och så ibland blir vi påminda. Rätt vad det är träffar vi människor som säger: Minns du då, för länge sedan, när du sa si eller så? Och så minns de orden som vi sa, och som blivit så viktiga för dem. Och som vi, vi själva har glömt.

Ett ord som en människa fäster sig vid
kan verka i oberäknelig tid
Det kan framkalla glädje till livets slut
det kan uppväcka obehag livet ut
Ja, det påverkar livet på jorden,
så slarva inte med orden!

/Alf Henriksson

/Maia

Foto: http://www.adigitaldreamer.com/gallery/index.php

Den 16 december 2008

Bekännelse. Jag älskar glitter. Och det är ju det som är den stora fördelen med att det är så mörkt nu, för då kan vi strö glitter över allting utan att någon tycker att det är konstigt, eller att vi har dålig smak. Och då kan vi stå nästan hur länge som helst under kalla nätter och titta på stjärnorna som är så otroligt många. Och på den gnistrande snön – om vi har tur.


I vår julgran hänger vi fortfarande sirligt glitter som vi köpte till vår allra första gran. Några få tunna, men märkligt tunga stråk finns kvar. Och de åker upp varje år. Tillsammans med allt annat som glänser och speglar, glimrar och glittrar.

Och så ställer vi granen vid fönstret så att vi ska se den lysa när vi kommer hem med bilen i mörkret. Vissa saker får gärna vara de samma från år till år.

/Maia


Bild: http://www.glitterglobe.com

Den 15 december 2008

Perspektiv. En god vän till mig berättade att man innan man fattar ett beslut kan fundera över vad beslutet kommer att ha för konsekvenser om tio minuter, om tio dagar och om tio år. Man kan också tänka över vad ett beslut har för konsekvenser för mig, min familj och för världen. Inifrån och ut. Från nära, nära till långt, långt borta.

I evighedens perspektiv
er øjeblikket som et liv.

/Piet Hein

Piet Hein har rätt på så sätt att beslut som vi fattar på ett ögonblick kan ha konsekvenser som sträcker sig mycket långt fram i tiden. Och när vi böjer oss ner och ser det lilla, lilla i livet, cellkärnan och atomen, så ser vi hur en hel värld, ett helt liv, ryms i en atom, i ett ögonblick.


Men vi ska inte glömma det finns ett annat perspektiv också...

...för om din kärlek brinner het
blir livet till en evighet.

/Maia

Den 14 december 2008

Alltmedan julen närmar sig samlar sig gåvorna under sängar och i garderober. Samtidigt som det är lurigt att hitta alla de där sakerna, är det ju så otroligt roligt att få lov att ge något litet till alla dem man älskar. Och roligt att få ta emot en gåva.

Det som är det sköna och lite lustiga med gåvor är att en gåva är något som jag helt enkelt bara får. Bara sådär. Helt utan att jag har förtjänat det. Som att ha musiköra. Eller sinne för matematik.

Eller som att ha en god vän. Vilken gåva!

Remember, the greatest gift is not found in a store nor under a tree, but in the hearts of true friends.

/Cindy Lew

/Maia

PS. Just idag för tio år sedan fick vi hjälp att packa upp en underbar gåva här i familjen. Några minuter efter midnatt kom Agnes.

Bild: PublicDomainPictures.net

Den 13 december 2008

Vitklädd med ljus i hår. Helgonet Lucia led enligt legenden martyrdöden för att hon vägrade göra något, som hon ansåg var fel. Var det här lite väl förkortat? Ja. Förenklat? Ja. Men ändå. Det är kärnan.

Vi har idag tusen och åter tusen tillfällen att följa med strömmen. Inte säga ifrån. Inte stå för vad vi tycker. Trots att vårt innersta säger nej. Vi vill ju inte bli stenade eller brända på bål.


Ibland har vi fel, och ibland ska vi ändra oss. Att göra det är inte alltid att vända kappan efter vinden. Att göra det kan ibland vara att erkänna att vi är klokare idag än vi var igår.

Men andra gånger ska vi faktiskt vara helgon. Hålla fast vid det vi vet är rätt. Också när det blåser snålt.

/Maia


PS. Väldigt ofta när vi får huvudvärk handlar det om att vi har fått i oss för lite vätska. Glöm inte att ta en paus idag och dricka lite vatten. Och tänk på ett helgon.

Image: FreeDigitalPhotos.net

Den 12 december 2008

Den försonande snön. Stilla, stilla faller snön i stora tussar och lägger sig försiktigt på allt vi lämnat ute. Snart syns inte skateboarden mer. Snart syns inte trappan vi inte byggde denna sommaren heller. Snart syns inte rabatterna som jag återigen tillåtit att växa igen till ogenomtränglighet.

Istället blir det ett stort, härligt, försonande vitt vinterlandskap. Så snyggt och propert och städat. Så skinande vitt.


Jag vet. Jag vet. Jag vet att det heter att det som göms i snö kommer upp i tö. Snön är bara ett täcke, som tillfälligtvis döljer det som finns därunder. Men det blir en slags ögonpaus. Som att ställa in saker i en garderob för att ta hand om dem senare.

/Maia

PS. Och dessutom är det faktiskt glädjande nog så att en del saker som döljs under snön multnar bort och försvinner. Hoppas bara inte att det är så med skateboarden...

Den 11 december 2008

Det sägs att man ska vara försiktig med vad man önskar sig. Särskilt såhär i december kanske en sådan varning kan vara på sin plats.

/Maia

PS. Idag är dagen då vi köper julklappspapper. Den som vill tänka lite japanskt och slå in klapparna med extra mycket omsorg, kan hitta papper med traditionell svensk stil från Lotta Bruhn här. den som tänker lite mer ekologiskt upptäcker att det blir nästan lika trevligt med brunt omslagspapper eller tidningspapper och roliga snören.

Den 10 december 2008

Idag är det Nobeldagen och priser delas ut. För tidiga julklappar till de som inte bara varit snälla gossar och flickor, utan också gjort sådant som kallas storverk, för mänskligheten.

Och ibland tänker man att det skulle vara roligt att vara en viktig person. En person som gör skillnad. En som förändrar världen.

Men vilka är det vi minns? Kommer du ihåg namnet på förra årets nobelpristagare? Kanske, kanske inte. Kommer du ihåg namnet på de människor som berört ditt liv? De människor som med sin blotta tillvaro och närvaro är orsaken till att du gått framåt och förändrats till det bättre? Det tror jag.


Vi luras alltför ofta att tro att framgång ska mätas i hur synliga våra liv och vårt arbete är i världens ögon. När framgång egentligen är detta att vi tillåter våra liv mötas och tillåter dessa möten att förändra oss och varandra.

To laugh often and much;
to win the respect of intelligent people
and the affection of children;
to earn the appreciation of honest critics
and endure the betrayal of false friends;
to appreciate beauty;
to find the best in others;
to leave the world a bit better,
whether by a healthy child, a garden patch
or a redeemed social condition;
to know even one life has breathed easier
because you have lived.
This is to have succeeded.

/Ralph Waldo Emerson

Om vi mäter framgång i en stig som trampats upp mellan vänners hus, ett barn som växer upp eller genom ett skratt, då är vi med och förändrar världen.

/Maia

PS. Världen, den värld som vi vill förändra har så många olika storlekar och det kan vara så att det är lika viktigt att beröra en liten, liten värld, som att skaka den stora världen. Som Jarl Hemmer skriver:

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ.
Endast en sak kan du göra:
en annan människa väl.

Bild: Wikimedia

Den 9 december 2008

Extra allt. Är det inte så vi har det i stort sett varje dag? Lördagsgodiset smittade av sig till fredagskvällen och blev ett välbehövligt fredagsmys som i sin tur smittade av sig till skoleftermiddagen, förskoleförmiddagen och till fikabordet på arbetsplatsen. Vi unnade oss och festade till det och så blev det plötsligt fredag hela veckan. Hur nu det gick till.



Inte konstigt att julen blir en enda lång räcka av extra allt. Det är ju knappt att man hinner med allt i december. Mer jul, allihopa! Alla har vi våra små speciella saker som vi inte kan vara utan på jul. Det kan vara maträtter eller kakor eller gotter eller tv-program eller klappar eller traditioner eller ditten eller datten eller det ena eller det andra. Och allt ska vi hinna med. Och alla människor ska vi träffa och allra helst på julafton.

Så det är inte konstigt att det vi önskar oss mest av allt är julefrid. En sparsmakad stilla jul. En där vi istället för extra allt väljer det vi tycker är viktigast. Lite grand av det där som är viktigast.

Jag önskar oss att vi mitt i julen kan välja den där friden. Lite grand av den där friden som är det viktigaste. Allt det andra är inte alls viktigt.

/Maia

Den 8 december 2008

Runt om i staden lyser det vänligt i fönster i decembermörkret. På alla caféer, på alla arbetsplatser och vid alla köksbord sitter vi och fikar med varandra. Och småpratar.

För några veckor sedan meddelade media att den allvetande forskningen kommit fram till något som vi som sitter där runt borden redan visste. Nämligen att vi blir mer välvilligt inställda till våra medmänniskor om vi har en mugg med varm dryck i handen.


Att lycka är att fika med en vän.

/Maia

Den 7 december 2008

Det är andra advent och även om julen dröjer ett par veckor till kommer här en hälsning från underbare Nat King Cole.

Chestnuts roasting on an open fire,
Jack Frost nipping at your nose,
Yuletide carols being sung by a choir
And folks dressed up like eskimos.

- and so I'm offering this simple phrase
To kids from one to ninety-two
Although it's been said many times,
Many ways: "Merry Christmas to you".

Hoppas att den här dagen blir en dag av dofter och gärna lite kyla som nyper i näsan.

/Maia

Den 6 december 2008

Lördagar i december löper stor risk att bli julklappsinhandlardagar. Lördagar på stan, med lista och fotriktiga skor. Och uthållighet och påhittighet som ledord.

Har du själv skrivit önskelista? En sådan där härlig önskelista med siffor, där de första sakerna får större bokstäver och där de senare får lite mindre, och där du till sist, efter viss tvekan och för säkerhets skull, skriver några saker som du egentligen inte önskar dig, men vet att du troligen kommer att få.


Och så kanske du skriver på baksidan av listan, med osynligt bläck (som bara syns när någon håller listan mot sitt varma hjärta) om dina drömmar? Dina önskedrömmar. För på längtan kan ju det hela bero.

Vad ger du mig i julklapp i år, min vän?
- Lite drömmar, drömmar i det blå.
Men nånting blir det ändå som jag får, min vän?
- Allt du vill ska du hjärteligen få

Kanske ger du mej av drömmar en ring, min vän?
- Kanske ger jag dej av drömmar en ring.
Fastän drömmar är väl faktiskt ingenting, min vän?
- Nej, drömmar är ju nästan ingenting.

Vad ska man då egentligen tro, min vän?
- Drömmar kan man leva på och tro:
Ur oro kan det skimra och gro, min vän,
på längtan kan det hela bero.

/Nils Ferlin

/Maia

p>Image: FreeDigitalPhotos.net

Den 5 december 2008

Sir Winston Churchill sa en gång:

We make a living by what we get.
We make a life by what we give.

Och det är alldeles riktigt. Men mitt i detta givande, ska vi inte glömma bort att det finns en person som ganska så sällan får de där goda orden som vi så ofta säger till andra. En närstående person som alltför sällan får den uppmuntran hon förtjänar.


Och det är du.

India Arie sjunger:

I'm having a private party.
Ain't no body here but me, my angels, and my guitar
singin' Baby look how far we've come here!
I'm havin' a private party,
Learning how to love me,
Celebrating the woman I've become, yeah!

/India Arie/

Fira lite idag!

/Maia

Foto: http://www.fontplay.com/freephotos/

Den 4 december 2008

Idag är det torsdag. En utmärkt dag att köpa julfrimärken. Och julkort. Vi skickar alltså fortfarande julkort. Ibland blir det hemmagjorda egendomliga kort. Ibland blir det köpta. Med eller utan kuvert. Men vi skickar dem. Och de senaste åren har vi skickat dem i tid också.


Det går inte att sluta skicka julkort, tycker jag. För varje år kommer det vackra kort där En God Jul och ett Gott Nytt År tillönskas oss från Fam. Svensson och flera andra Fam. som skriver sina hälsningar med riktigt tydlig piktur och skickar dem i riktigt god tid före jul. Jag blir så glad när jag får de där korten och så glad när jag får göra dem glada.

En dag slutar de där korten komma, och då är det kanske en ny och annan tid.


Det går dessutom att skicka alldeles riktiga julkort hemifrån soffan utan att ens behöva gå ut och köpa frimärken eller kort. På http://www.posten.se/m/riktigavykort kan man välja mellan olika vackra kort eller till och med designa sina egna. Ända fram till klockan 12.00 den 22 december kan man skicka kort via nätet. Och på Läkare utan gränser kan man skicka e-julkort som på samma gång är en julgåva till någon som verkligen behöver en god jul.

/Maia

Bild: Norsk juleskik, Adolph Tidemand

Den 3 december 2008

Det finns en liten bok som heter PS. I love you. I den står små post scriptum som en mamma lagt till allra sist i brev som hon skrivit till sin dotter och sin son.

Jag vill dela med mig av ett litet PS. som kanske kan vara bra att ha med sig ut i julhandeln:

PS. It is my observation that too many of us are spending money we haven't earned to buy things we don't need to impress people we don't like.
I love you,
Mom

/Maia

PS. Översättning: Jag har lagt märke till att alltför många av oss spenderar pengar som vi inte har på att köpa saker som vi inte behöver för att imponera på folk som vi inte gillar. Jag älskar dig! Mamma

Den 2 december 2008

Räkna dina välsignelser, brukar man säga. Väldigt ofta är vi så upptagna med att räkna upp allt som är negativt. Allt som håller på att gå åt skogen. Allt som gått fel och allt vi inte kan ändra på.

Kanske finns det något som är bra. Kanske finns det något som går åt rätt håll. Kanske finns det något som vi kan ändra på.


/Maia

Den 1 december 2008

Det är den första december. Många barn öppnar den första luckan i julkalendern och många vuxna går till jobbet en ökande stress inför månaden som kommer. Det är julklappar som ska köpas, mat som ska planeras och lagas, avslutningar som ska bevistas, julfester och glöggpartyn som ska anordnas och avnjutas. Samtidigt som det vanliga livet ska fortsätta i samma takt som vanligt. Vi har till och med skapat oss ett ord för det: Julstress. Det är nästan en oxymoron, men har blivit en självuppfyllande profetia.

Istället för julstress önskar jag oss en ny profetia, ett pärlband med 24 dagar. Vi kan bara sätta en pärla på tråden i taget och när den 24e dagen kommer är det jul.


Låt den här dagen bli en dag när vi tar fram våra pärlor, de som ska träs på den här decembertråden. Vad är det som ska göras i december? Vad är viktigt? Vad är oviktigt? Hur vill jag känna mig när julafton kommer? Låt oss bara ta fram 24 pärlor.

Glad advent!

/Maia

Image: FreeDigitalPhotos.net