Ibland är kärlek – faktiskt – att våga lämna något. Tillåta sig att uttrycka och känna det man känner. Och tillåta sig att släppa taget om känslan. Att avsluta och gå vidare. Enough. Enough, already.
Och kärlek är också – faktiskt – att veta vad man har, att man är på rätt plats. Och stanna kvar.
/Maia
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar